Modern Lovers Mailing lists
Stay informed on our latest news!
Dates
03 Feb
Malmö, Sweden
: SUPER FURY ANIMALS (DJ SET)
17 Feb
Stockholm, Sweden
: ALAN McGEE (CREATION RECORDS) DJ SET
03 Mar
Trondheim, Norway
: BLAEST LAUNCH PARTY - BABYSHAMBLES (DJ SET)
16 Mar
Gothenburg, Sweden
: CAMERA OBSURA (DJ SET)
17 Mar
Stockholm, Sweden
: CAMERA OBSURA (DJ SET)
30 Mar
Gothenburg, Sweden
: SPECIAL GUEST TBA
- 1 of 2
- ››
Press
NICK POWER (THE CORAL) & CRAIG JAMIESON STOCKHOLM INTERVIEW
Photo by Victor Lundmark
The Coral: ”Dreaming of You är en störig lillebror”
Britten Craig Jamieson, arrangör för klubben Modern Lovers, har under en längre tid låtit stora indiemusikprofiler komma till Sverige för att DJa. I fredags besökte klubben Hornstull Strand i Stockholm. Med på tåget var ingen mindre än The Coral-medlemmen Nick Power! I denna exklusiva intervju berättar Power för 520 om hur han upplevde genombrottet för tio år sedan, relationen till hitlåten ”Dreaming of You” samt ångesten inför att The Stone Roses återförenas.
I sommar har det gått tio år sedan The Coral släppte sitt självbetitlade debutalbum. Vad har du haft för roll i bandet under denna period?
Nick Power: Jag har spelat keyboard, spelat lite gitarr, ägnat mig en del åt låtskrivande. Jag har gjort det mesta eftersom jag kan lite av varje men inte är en mästare på något speciellt. Jag har sjungit en del också. Det är väl detta som varit min roll.
Vad har du haft för roll som en del av själva gruppen då?
N: Framförallt att vara någon som kommer med nya idéer. Vi jobbar som så att när någon får en idé hänger alla på och försöker göra det bästa utav den. Fungerar det inte så hoppar vi lika snabbt till något annat. Alla är delaktiga i det här med att komma med idéer. Oavsett om det handlar om låttexter, ackordföljder eller samplingar. Det har visat sig att vi allt som oftast fastnar för samma saker.
Kan du ge exempel på en sådan idé som är typisk för dig?
N: Det skulle vara en keyboardslinga, en refräng eller att blanda in ackordföljder jag lärt mig från någon Billie Holiday-låt. Allt detta har åtminstone hänt tidigare.
Vad tycker du att The Coral har bidragit med till den brittiska musikscenen?
(Craig Jamieson, klubbarrangören som tagit Nick Power till Sverige bryter in och utbrister: ”Säg att ni har revolutionerat den!”)
N: Oh ja! Vi har revolutionerat den från grunden (skratt). Nä, jag vet inte riktigt. Jag tycker vi dök upp som ett bra band under en period när det inte gick så bra för brittisk musik. Något hände dock vid millennieskiftet och vi var ett av de första unga brittiska banden som dök upp på den vågen. Under samma period blev The Strokes och The White Stripes stora, så vi var liksom samtida med dem. Vi försökte ta alla gamla obskyra album vi gillade, typ Tago Mago av Can, och sätta in dessa i något sorts pop-format.
Kan du beskriva din relation till låten ”Dreaming of You”?
N: Den är en störig lillebror!
På vilket sätt?
N: Alltså om man har en dålig spelning är det den som kan rädda dig. Detsamma gäller om man står inför en dålig publik. Om vi tar ”Surfin’ USA” med Beach Boys som ett exempel så var det låten som fick mig att upptäcka det bandet när jag var liten. Sedan börjar man gräva djupare och upptäcker allt annat. Vi uppskattar verkligen ”Dreaming of You” ömt.
Den har helt klart betytt en hel del för er karriär. Eller hur?
N: Verkligen. Det är nog vår viktigaste låt.
Ni slog igenom i ju med den låten och debutalbumet som dök upp 2002. Hur upplevde du genombrottet?
N: Jag var typ arton år gammal då. Förmodligen för ung för att kunna uppskatta det fullt ut. Men det var en fantastisk tid. Jag menar, vad mer kan man begära? Vi släpper vårt debutalbum och får goda recensioner. Folk börjar intressera sig för bandet direkt.
Vad hände i The Coral som grupp då ni fick detta stora genombrott när ni var så unga?
N: Vi slängde ut pengar på droger och festande, varpå allt sedan dog ut när vi började spela in vårt andra album (skratt). Det var så det såg ut, men vi gillade det.
Vad händer med The Coral i nuläget?
N: Vi bor i stort sett i samma område allihop, och sedan ligger vår replokal bara fem minuter därifrån. Flera dagar i veckan repar vi, skriver låtar och spelar in material. Det bara fortgår och har blivit en livsstil. Så fort vi tar någon sorts paus blir alla extremt rastlösa och då är det bara att kliva in i studion igen. Det kommer nog alltid vara ett nytt The Coral-album på gång. Vi skulle gärna jobba med någon utomstående också, typ någon gammal sångare eller så.
Vem skulle det kunna vara?
N: Hm, jag hade velat jobba med Arthur Lee (frontman i Los Angeles-bandet Love, red.anm.) när han fortfarande var i livet. Även Lee Hazlewood hade varit fantastiskt. Jag skulle vilja göra ett album med Bob Lind, en låtskrivare som var framgångsrik på 60-talet. Han gjorde ”Elusive Butterfly” och är fortfarande aktiv faktiskt.
Nu går vi vidare till något helt annat, och jag måste medge att jag bara frågar dig detta för att du är en brittisk musiker. Vad tycker du om att The Stone Roses har valt att återförenas?
N: Jag hoppades egentligen att det aldrig skulle hända. De var liksom det sista bandet, tillsammans med The Smiths, som aldrig återförenades. Men nu är det gjort. Jag är ett så stort fan så jag försöker att inte bry mig. Det är bara att acceptera på något vis. Nu har det hänt, och då får man försöka uppskatta det.
Skälet till att du nu befinner dig i Stockholm är ju att du ska vara DJ på klubben Modern Lovers. Hur kom du in på det spåret?
N: Jag kom i kontakt med Craig (Jamieson, klubbarrangören, red.anm.), och så var det med den saken (skratt)!
Craig Jamieson: Jag hade i evigheter försökt få The Coral att komma och vara DJs. Jag mailade deras manager hela tiden men han sket totalt i att svara. Tillslut lyckades jag dock komma i kontakt med bandet, vilket var fantastiskt! The Coral är ett band som har stor respekt för de musikaliska traditionerna och kan väva ihop nutid med det förflutna. Det var därför jag ville få jobba med dem i min klubb.
Har du någon särskild strategi som DJ, Nick?
N: Nej. Det handlar mest bara om att känna av stämningen hos besökarna. Ibland ska man såklart slänga in något som folk förmodligen inte hört förut. Jag försöker spela låtar som jag själv vill höra när jag är på klubbar.
Om du får problem med en tråkig publik, kommer du då slänga in ”Dreaming of You”?
N: Det är alltid någon som ber om det oavsett!
